Artikeln producerades ursprungligen 21 augusti 2012, vissa fakta och priser kan har förändrats sedan dess.

McLaren MP4 C12

Att göra en uppföljare till karismatiska McLaren F1 var ingen lätt uppgift för det engelska företaget. Nu skall Cars Collection försöka sig på att beskriva nykomlingen MP4-C12, en till synes omöjlig uppgift när det gäller denna hajpade modell som motorjournalisterna höjt till skyarna. Om man okritiskt slickar i sig alla superlativer blir ju MP4-C12 snudd på tråkig… Eller?

Historien om McLaren började i mitten av 60-talet i England, för att vara exakt i Woking, Surrey. Nyzeeländaren Bruce McLaren hade då efter en rad framgångar i F1 startat McLaren Motor Racing. Efter McLarens död hamnade företaget i Ron Dennis ägo och man bildade McLaren Group vilket 1992 resulterade i legendariska F1-modellen som 1998 satte ett absolut hastighetsrekord för serieproducerade bilar med 391 km/h. Ett rekord som senare Bugatti Veyron slagit med sina 408 km/h.

Det som var ganska unikt med modell F1 var säteskonfiguration, föraren satt i mitten och hade var sin passagerare snett bakom sig. Motorn, som var en 6,1-liters V12 från BMW, levererade 618 hästkrafter till bakdäcken och 0-200 avverkades på 9,4 sekunder. Med dessa siffror stod sig McLaren F1 som en av de snabbaste produktionsbilarna långt in på 2000-talet.

En av de första sakerna man reagerar på om man jämför F1 med MP4-C12 är det faktum att bilen har blivit mer bruksvänlig, något man kanske kan förstå med tanke på att det skiljer cirka tjugo år mellan dem. Ville du ta en tur med din F1 fick du snällt vänta cirka tio minuter efter uppstart innan du kunde rulla iväg, med MP4-C12 räcker det med ett enkelt knapptryck och bilen är igång och ready to go. Nu skall det dock tilläggas att MP4-C12 är just en ”användarvänlig” McLaren och en värstingmodell lär vara på gång. Men med dagens utveckling så kan man ändå göra en jämförelse mellan bilarna. Tiden och arbetet som teknikerna på McLaren lagt ned för att låta MP4-C12 rulla ut från fabriken är så oerhört imponerande att det får många andra bilmärkens ingenjörsteam att blekna. För McLaren har alltid kundens ord varit det viktigaste så när de första prototyperna rullat ett tag och några av de tidiga ”testpiloterna” fått säga sitt så flyttades säljstarten snabbt fram för att ytterligare en miljon testkilometrar skulle köras. 

Som hjärta i MP4-C12 sitter en V8 (McLarens första egna motor) med dubbla turboaggregat. Kraften på 625 hästkrafter och 600 Newtonmeter i vrid levereras till bakdäcken via en blixtsnabb sjustegad dubbelkopplingslåda. Toppfarten ligger inte i de områden som F1 men dock väl 333 km/h. 0-100 uppnås efter bara 3,3 sekunder och 200 efter bara 8,9 sekunder, alltså 0,2 sekunder snabbare än F1, mycket tack vare den rappa växellådan som kortar ner tiderna mellan växlingarna. På full gas är detta något som upplevs på ett sätt som är svårt att beskriva utan att ta till svulstiga kraftuttryck som ej lämpar sig i tryck. Från stillastående med fullgas och läget ”sport” inställt fullkomligen slungas man iväg. Med paddlarna bakom ratten skickas varje växel i en efter en när rödmarkeringen på varvräknaren nås som ligger vid 8500 varv. Till skillnad från många andra bilar med växelpaddlar bakom ratten är de på MP4-C12 i ett stycke vilket i sin tur ger en mer gedigen mekanisk känsla. Med motorn precis bakom ryggen fylls bilens kupé av en fantastisk ljudmatta som höjer adrenalinupplevelse än mer. Accelerationen är otroligt kraftfull men samtidigt väldigt stabil, en viss spårighet upplevs dock på de svenska vägar som denna dag står till förfogande. Visst är det imponerande att köra en så här snabb bil från stillastående och rakt fram men det är när det börjar svänga som denna bil verkligen börjar bekänna sina färger och precis som dess ganska iögonfallande orangea ton är kurvtagningen allt annat än blyg. Trots att körningen börjar närma sig de övre gränserna är det enkelt att uppleva bilens kompetensområde som inte ens är halvvägs uppnått. McLaren MP4-C12 är byggd för precis det här, hård körning på gränsen men att göra det hanterbart och säkert. På samma vis som hos BMW har du en knapp som kan förprogrammeras, med ett par vred kan du välja Neutral, Sport och Track, dessa ställer in ett antal parametrar hos bilen som t.ex. gasrespons, dämpare, växellåda, och antisladd för att nämna några. Inget händer med dessa vred förrän du trycker på knappen Active i mitten. Då förändras alla inställningar på bilen – från en lugn autobahnglidare till en fullfjädrad banmarodör. En sak som skiljer MP4-C12 från många andra bilar är bromsarna, inte bara det faktum att den som standard levereras med kolfiberkeramiska skivor på 394 millimeter fram och 380 mm bak, utan att vingen baktill dessutom är en stor aktiv luftbroms. Första gången en kraftfull inbromsning görs flyger hela vingen upp i backspegeln, något som känns ganska annorlunda och något obehagligt innan man vant sig. Att det är effektfullt råder det dock inget tvivel om!

Anledningen till att denna bil får leva med beskrivningar så som så bra att den verkar tråkig måste i mångt om mycket bero på att den är så kirurgiskt välbyggd att det inte finns något att klaga på. Därför blir upplevelserna så överväldigande att man måste hitta något att klaga på. Ingen bil kan ju vara så här bra att den nästan är tråkig. Med andra ord ett problem som får anses som väldigt lyxigt om vi jämför med hur det var förr och att man fick vänta hela tio minuter innan man kunde köra iväg med sin McLaren F1 och som kostade cirka fem gånger så mycket som en MP4-C12. Tiden har gått framåt och MP4-C12 är ett tydligt bevis på denna förändring.

+ Motor, växellåda, bromsar, allt är bra på den här bilen!

– Allt är så bra på den här bilen att det är svårt att greppa.