Artikeln producerades ursprungligen 27 november 2013, vissa fakta och priser kan har förändrats sedan dess.

Ferrari F12 Berlinetta

Med 740 hästar och ett grin som får barn att gråta signalerar Ferrari F12 Berlinetta allt annat än snällhet! Men skenet bedrar som så många gånger, denna best kan vara ett mjukt och vänligt lamm.

Det är något visst när man sätter sig i en Ferrari, en stämning, som inte infinner sig i någon annan bil, breder ut sig och man blir näst intill religiös. Att det Maranello-baserade företaget rankas som ett av världens starkaste varumärke råder ingen tvekan om, finns det någon på denna planet som inte vet vad loggan med den stegrande hästen står för? Troligtvis inte, inte ens om du bor på de avlägsnaste platser av vår jord. Med nya dynamitpaketet F12 Berlinetta, som har en V12-motor på 740 hästkrafter, är modellen en av de starkaste ”gat-legala” bil som producerats av fabriken. Det är bara supermodellen LaFerrari som är starkare, den har i grunden samma motor som F12 men även hjälp av en elmotor.

Modellprogrammet för Ferrari är rätt enkelt att följa om man bara har lite intresse för dessa röda bilar från Italien. Nya F12 Berlinetta är efterträdaren för 599 GTB Fiorano och innan dess var det 550 Maranello. Det vi pratar om är Ferraris GT bilar med frontmonterad sugmotor med 12 cylindrar i V-konfiguration. En bil anpassad för snabba och långa turer genom Europa och på slingriga vägar i Alperna, alltid med komfort och kraft i överflöd. Nya F12 Berlinetta gör ingen besviken på dessa punkter, det står klart redan efter att ha läst specifikationen!

Det skiljer en del på F12 mot 599, bland annat storleken. F12 har krympt en hel del både på längden, höjden och hjulbasen. Det har blivit en kompaktare bil men istället har kraftmängden ökat avsevärt. 599 GTO som var den sista av 599 versionerna att produceras levererade 670 hästkrafter. Som tidigare nämnt har denna siffra höjts till 740 i F12. Maximal kraft uppnås vid höga 8250 r/min. Då får man garanterat

gåshud.

Sätena i F12 går att antingen få i komfortutförande eller i naket kolfiber med tunn men komfortabel stoppning på framsidan. Att de sistnämnda borde vara det självklara valet känns egentligen överflödigt att gå in på. Men givetvis finns de Ferrariköpare som inte alls är intresserade att använda bilen på bana utan bara för bekväma motorvägsresor. Ratten som har den nya designen för reglage kräver lite invänjningstid. Numera är blinkersreglagen placerade på separata sidor på framsidan av ratten, alltså höger blinker på höger sida och vice versa. Även hel- och halvljus sitter direkt på ratten så som andra reglage vilka normalt sitter på spakarna bakom ratten. Där är det numera tomt bortsett från dom två stora växelpaddlarna i kolfiber. På vardera sida om den stora varvräknare framför ratten sitter skärmar. Dessa kan man tv-spelslikt proppa fulla med information, allt från navigation, infotainment, bilinställningar, hastighet- och tripmätare med mera. Utöver nämnda reglage på ratten sitter även den så kallade ”manettino”, ett vred som man bestämmer bilens karaktär med. Manettinos lägen avgör bland annat hur mycket antisladdsystemet som ska vara inkopplat och hur snabbt växellådan ska jobba. På motsatta sidan om manettinovredet sitter startknappen, nyckeln måste först sättas i på klassiskt vis och vridas om och sen trycker man på start och den högvarviga V12-motorn på 6.3 liter ryter igång. Lejonet har vaknat ur sin dvala och låter mycket upprört!

När man bara ska köra normalt till vardags och inte på full attack ska manettino stå på ”Sport” eller ”Wet” om det skulle regna eller vara halt. Då uppför sig bilen lugnt och harmoniskt, växellådan som är av dubbelkopplingstyp sköter allt silkeslent utan hack eller ryck. Vad som även påverkar komforten är ett aktivt fjärdringsystem. Med en knapp på ratten ändras fjädringen direkt till ett mjukare alternativ. I det här läget glömmer man nästan bort den kolossala kraftmängd som befinner sig millimetrar ifrån högerfoten. 

Vägen lämnar staden och byts ut mot motorväg, gaspedalen placeras så långt ner det går. Det känns som om V12:an har vaknat redan innan pedalen rörts. All kraft finns tillgängliga för bakdäcken som gör sitt utresta att hålla kvar greppet. Det är lika lönlöst som kampen mellan en skadad antilop och ett hungrigt lejon. Antisladdlampan lyser och praktiskt taget inget händer. Vrider man om manettinon till ”Race” kommer mer att hända vid ett liknande kommando. Systemet kommer fortfarande att kontrollera den brutala kraften men visst släpp kommer att tillåtas. I race-läget jobbar lådan blixtsnabbt och skjuter i varje växel snabbare än blicten. Nu går det undan! Om du vet vad du gör, kan de två sista lägena ”CT off” och ”ESC off” användas. Du har här, så gott som, eller ingen hjälp över huvud taget ifall det börjar gå på tvären. Med 740 hästar på bakdäcken är detta en värld som kräver sitt yttersta av den som ger sig på detta. För att uppleva F12 Berlinetta och dess vägegenskaper räcker det gott och väl race-läget. Vill man se hur bilen uppträder i de andra lägena kan en YouTube-sökning på namnet Chris Harris + F12 Berlinetta rekommenderas. Garanterat hårresande.