Ni som har följt mig ett tag här på CarsCollection.com har kunnat läsa om både Polestar 1, 2 och senast Polestar 4.

Historien om Polestar började redan 1996 med det svenska motorsportteamet Flash Engineering, som drevs av Janne ”Flash” Nilsson. Flash Engineering blev senare Polestar Racing och officiell prestandapartner till Volvo. Teamet tävlade i STCC, Swedish Touring Car Championship, med specialbyggda Volvobilar. Man började även tävla i WTCC, World Touring Car Championship, 2011 med Robert Dahlgren bakom ratten – då i en Volvo C30. Jag fotograferade då Volvo C30 Polestar tillsammans med andra Volvomodeller och en då ung Robert Dahlgren själv.

Senare övergick Polestar, som Volvos officiella prestandapartner, till att utveckla sportigare versioner av Volvo-modeller – likt BMW M, Audi RS och Mercedes-AMG. Jag fotograferade Volvo C30 Polestar för Auto Motor & Sport när Thomas Berggren provkörde den – detta var 2010.

Sedan fortsatte utvecklingen. Den första Volvo-modellen som officiellt fick det Polestarblå emblemet var Volvo S60, år 2013. Men redan 2012 tog jag bilder för tyska Auto Motor & Sport på konceptbilen. Även jag fick provköra Volvo S60 Polestar och den artikeln kan ni läsa här.

Fotograferingen ägde rum på Volvos “hemliga” testbana Hällered – en plats jag redan som ung hade besökt, när min far, Bengt Ason Holm, fotograferade den topphemliga Volvo-modellen ECC inför dess presentation.

2015 blev året då Volvo blev 100-procentig ägare av Polestar. Samma år tog jag bilder för Volvo och Polestar på modellerna XC90 och V60 i Polestar-utförande, tillsammans med racingförarna Fredrik Ekblom och Thed Björk, som båda tävlade i STCC för Volvo Polestar. Fotograferingen gjordes på Mantorp Park tillsammans med STCC-bilarna de tävlade med.

Mellan 2013 och 2015 arbetade jag som teamfotograf för Polestar under STCC-säsongen. Det mest minnesvärda racet under denna period var nog ändå det i Falkenberg, när Prins Carl Philip gick och vann – och hans far, Hans Majestät Konungen, var på plats och fick se sin son segra.

Min tid med Polestar-teamet avslutades med ett race på Ring Knutstorp, där jag överlämnade inramade printa till förarna som ett tack för en fin tid. Från vänster till höger: Prins Carl Philip, Fredrik Ekblom och till höger om mig – Thed Björk.

Nog om min historia med Polestar – låt oss istället fokusera på den modell av de totalt fyra jag ännu inte hade kört: nämligen Polestar 3.

I min artikel om Polestar 4 hade jag en del att säga om att den saknar bakruta. Det har, som tur är, Polestar 3. Enligt min mening är Polestar 3 en mer familjevänlig bil – både utseendemässigt och när det gäller lastutrymme. Polestar själva beskriver Polestar 3 som en prestanda-SUV, och just den version jag lånade var Performance-versionen.

Polestar 3 har faktiskt tilldelats det brittiska tv-programmet Top Gears pris för Best EV SUV 2025. Jag försökte bortse från det när jag satte mig bakom ratten – jag har trots allt kört en hel del el-SUVar, och min uppfattning om dem är inte alltid särskilt positiv. Som ni kunde läsa i min artikel om Audi Q8 e-tron Dakar: långfärdsresor är verkligen inte el-SUVarnas starkaste sida.

Polestar 3 har dock fått en rad andra utmärkelser utöver Top Gear-priset. Senast utsågs den av australiensiska Chasing Cars till Luxury Car of the Year 2025.

Den Polestar 3 jag fick låna i en vecka var alltså Performance-versionen, vilket innebär att den inte har de 706 kilometer i räckvidd som utlovas i Long Range Single Motor-versionen. I Long Range Dual Motor med Performance-paket – den jag körde – är räckvidden istället 567 kilometer.

Skillnaden mellan dessa två modeller ligger, utöver räckvidden, i prestanda: 0 till 100 km/h går på bara 4,7 sekunder i Performance-versionen, medan modellen med längre räckvidd klarar det på 7,8 sekunder.

Polestar 3 imponerade faktiskt på mig, precis som den tydligen gjort på många andra i media. Den känns sportig men ändå lyxig – på ett väldigt trevligt sätt. Det är också extremt trendigt med hållbarhet nuförtiden. Min förra flickvän, Sara Frost, arbetade med just hållbarhet, så jag har fått höra ett och annat på det temat. Även här imponerar Polestar.

Självklart placerar sig Polestar 3 i topp när det gäller säkerhet. I Euro NCAP fick bilen – föga förvånande – fem stjärnor. Men inte nog med det, den slog dessutom rekord i kategorin barnsäkerhet. Polestar 3 fick hela 93 % i poäng – den högsta poängen en personbil fått i Euro NCAP:s tester på nio år.

Så efter en vecka med Polestar 3 kan jag bara konstatera att det här är en riktigt trevlig bil på många sätt: komfort, prestanda, räckvidd.

Okej – jag erkänner att jag inte kunde testa räckvidden fullt ut, och jag fick (som tur är) inte möjlighet att testa säkerheten heller – eftersom jag inte krockade och inte har några barn.

Men att den faktiskt har en bakruta… det uppskattas verkligen.

Polestar 3 Long Range Dual Motor med Performance

Pris: Från 1 030 000 kronor.

Motor: Två motorer med permanentmagnet på 180 kW

Vätskekylning

Äkta torque vectoring på bakaxeln

Möjlighet till frikoppling av bakre motorn

Mjukvaruuppgradering för prestanda som ökar effekten med 20 kW och vridmomentet med 70 Nm

Kraftöverföring: Motorer fram och bak, fyrhjulsdrift. Permanentsynkronmotorer. 

Effekt: 517 hk (470 kW), sammanlagt vridmoment 910 Nm. 

Batteri: 400 V litiumjonbatteri,111 kWh kapacitet, 17 moduler

Acceleration: 0-100 km/h 4,7 s

Toppfart 210 km/h.

Räckvidd: 567 km (WLTP), Energiförbrukning (WLTP)¹

21,9–23,0 kWh/100 km

Tjänstevikt: 2579-2627 kg

Mått: (längd/bredd/höjd): 4900/1968/1614 mm

Max släpvagnsvikt: 1500 kg

Web: www.polestar.com