Den här artikeln är nummer 300 här på carscollection.com. Så det känns extra speciellt att den ska handla om ett bilmärke som jag nog utan att överdriva har en längre relation till än någon annan svensk motorjournalist. Min historia med MG började redan när jag föddes för femtio år sedan, eftersom min far, Bengt Aston Holm, köpte en MG TC 1967 för att renovera den. Tyvärr slutförde han inte detta projekt, utan bilen blev stående till 1980, när han sålde den till en av sina kompisar som heter Gustaf Ruberg.

Historien om MG i mitt liv fortsatte när min far fick låna en MG PA från en av sina vänner, Carl-Einar Mellander, under flera år. Med den bilen fick jag följa med min far på många resor. En resa med hans bilvänner gick till Danmark där vi körde på stranden. Då var jag 5–6 år gammal.

Det här exemplaret av MG PA tillverkades den 23 februari 1934 med motornummer 596 AP. Bilen finns fortfarande kvar i familjen Mellander. Carl-Einars son, Filip Mellander, är numera den som tar hand om bilen. När jag fick låna MG Cyberster kom jag överens med Filip att besöka honom i Hällingsjö utanför Göteborg och fotografera Cyberstern tillsammans med PA:n för den här artikeln. Jag börjar med att berätta lite om MG PA 0342, som är den korrekta modellbeteckningen, och dess historia.

En hel del av MG-fabrikens register försvann tyvärr med tiden, därför saknas vissa uppgifter om enskilda bilar, bland andra PA 0342, saknas i dag. Kopior av korrespondens mellan fabriken och bilens tidiga ägare saknas alltså. Klart är dock att bilen tillverkades den 23 februari 1934 med motornummer 596 AP.

Ägarkedjan i England är till en början okänd, men har så här långt kunnat klarläggas enligt följande, med ungefärliga årtal angivna:

• 1962–1963: David (“Dick”) Whittington

• 1964: Valery Watson (senare gift med Whittington)

• 1965–1967: John Kempton

• 1967: Alf Näslund

• 1967: Carl Silfverberg

• 1973 – december 1990: Carl-Einar Mellander

• 21 dec 1990 – 21 maj 1992: Hans Sjöberg

• 22 maj 1992 – 11 januari 1993: Carl-Eric Asp

• 12 januari 1993 och alltjämt: Eva Mellander

Såväl Whittington som Kempton tävlade med bilen på engelskt vis, bland annat i så kallade hill climbs. Kempton ingick i en grupp MG-entusiaster som var engagerade i “White House Garage”, Keston, Kent.

När Calle köpte bilen körde han den utan sufflett genom Danmark mitt i smällkalla vintern, nattetid, med endast parkeringsljus och en sökarlykta som vägledning – strålkastarna var avmonterade. Alf har beskrivit dramatiken i sin bok “Sportvagnar är vår passion – De första åren med MGCC”. På Fyn blev Calle stoppad av den danska polisen, men han fick fortsätta mot heligt löfte att aldrig avslöja att polisen sett bilen.

Calle Silfverberg påbörjade en seriös renovering i sin fars garage. Den innefattade bland annat en fin lackering i British Racing Green och montering av cycle wings. Men tiden räckte tydligen inte till, och fadern hotade enligt vissa källor med att slänga ut bilen. Så den blev till salu, och Carl-Einar fick tipset av vännen Björn-Eric Lindh att köpa den.

En rolig historia med PA:n var när motorn började gå dåligt en gång och vad som hände sedan. Motorn gick först bra, så Carl-Einar och min far körde bilen i flera år på 70-talet. Carl-Einar tävlade till och med med bilen på Travering i Tyskland 1980, men märkte under dag två att motorn började tappa kraft och gå ojämnt. Trots att Carl-Einar tog ledningen efter en bra start lät han i mitten av loppet fältet köra förbi för att spara bilen. Det möttes med förakt från några medtävlande som tog leken på allvar. Hemma i Sverige fortsatte min far att köra bilen i flera år i ”promenadtakt.” Carl-Einar och min far antog att det bara var en ventil som hade bränt. Men i mitten av 80-talet var motorn mogen för en genomgång. Min far åtog sig demonteringsarbetet i sitt garage i Örgryte, som han hade haft i många år.

När Carl-Einar fyllde 50 år i april 1987 levererade min far en rejäl överraskning till Carl-Einar. Han förärade Carl-Einar ett inramat kollage, på vilket han, mot en bakgrund av en bild tagen vid en gemensam Danmarksresa, där även jag var med, hade applicerat en trasa som han funnit i oljetråget och en faktaruta om bilen och trasan, med min fars humor. Vid bankörning i Tyskland, som Carl-Einar hade gjort med bilen, hade trasan uppenbarligen börjat röra på sig och hindrat stänksmörjning och kylning i andra cylinderloppet, med resultatet att det gick hål i kolven.

Min fars kollage sitter nu på hedersplats ovanför TV:n i Carl-Einars vardagsrum. En tidigare ägare på 60-talet eller dessförinnan hade troligen renoverat bilen och glömt kvar trasan i en cylinder när han, med motorn upp och ner, jobbade med denna och till exempel monterade vevaxel, kolvar och vevstakar.

När Carl-Einar hade köpt bilen fullföljde han renoveringen som hade påbörjats av den tidigare ägaren, Calle Silfverberg. En ny instrumentbräda införskaffades. Carl-Einar lyckades genom Colin Tieche få tag på det sista reservdelsfaneret i redwood som en anställd på MG-fabriken hade sparat redan på sent 30-tal. Mitt under produktionen av P-modellen införde USA nämligen ett förbud mot att exportera redwood, så man kan väl säga att Carl-Einar hade viss tur att få tag på en NOS-bräda. Carl-Einar skaffade också en färdigsydd läderklädsel från England.

Sedan motorn gjordes i ordning har några uppdateringar gjorts på PA:n. Dels har så kallade brooklandsrutor monterats istället för den vanliga och traditionella vindrutan. Dessutom har det även monterats en kompressor på motorn. Numera har PA:n cirka 40 hästar extra att utnyttja. Hur mycket brooklandsrutorna påverkar prestandan har jag tyvärr ingen information om. På det hela taget är nu den MG PA som min far disponerade och arbetade med under flera år nu i ett otroligt fint skick.

Nu över till den nya MG Cyberster som MG firar 100 år med. MG har egentligen inte så mycket gemensamt med det ursprungliga företaget som byggde MG PA:n. Under 1990-talet väcktes märket ur sin dvala då Rover på nytt började tillverka sportbilar under namnet MG. Under denna tid var flera av MG-modellerna Rover-baserade. År 2005 gick MG Rover Group i konkurs och delar av företaget köptes av kinesiska Nanjing Automobile Corporation (NAC). Köpet inkluderade bland annat namnet MG och produktionen återupptogs i Kina och Storbritannien. År 2007 köptes NAC av Shanghai Automotive Industry Corporation (SAIC), vilket innebar att MG nu hamnade inom en ny koncern. Det brittiska bolaget döptes om från NAC-MG till MG Motor UK. År 2016 lades produktionen vid Longbridge-fabriken ner, och tillverkningen sker sedan dess i Kina och Thailand.

Utan att underdriva kan man säga att en MG Cyberster inte har så hemskt mycket gemensamt med den MG PA som min far fick låna. Det skulle väl vara att den har fyra hjul, ratt och bara plats för två. MG Cyberster är helt eldriven för att börja någonstans. Ni som följt mig här på carscollection.com vet att jag faktiskt gillar elbilar, om man inte ska köra långt. MG Cyberster är en perfekt bil att faktiskt njuta av. Dels att köra med taket nere, med solen i ansiktet, helt tyst en solig dag, men att den faktiskt är väldigt sportig. Med sina 510 elhästar klarar den sprinten 0 till 100 kilometer i timmen på 3,2 sekunder, och det är väldigt snabbt faktiskt. Någon 0 till 100 tid finns inte för MG PA:n, tyvärr. För att jämföra MG Cyberster med en riktigt sportbil kan vi jämföra med Ferrari Testarossa som klarar 0 till 100 kilometer i timmen på 5,8 sekunder, och Testarossan får ändå ses som en klassisk supersportbil. Så dagens elbilar är väldigt snabba från stillastående. Räckvidden för MG Cyberster med fulladdat batteri enligt WLTP ska vara 444 kilometer. Jag har kört elbilar med sämre räckvidd, helt klart. Toppfarten ligger på cirka 200 kilometer i timmen vilket räcker gott och väl för våra svenska vägar.

Dörrarna, som öppnas elektriskt utåt och uppåt, må vara jättetuffa och praktiska att ta sig i och ur bilen med. Men om det regnar lite, som det nästan alltid gör i Göteborg där jag fick låna bilen, så öppnas de väldigt långsamt och man kan bli blöt. Så inte helt praktiskt. En annan sak som inte är helt optimal är att bilen från början är byggd som högerstyrd. Därför är förarmiljön designad därefter. Så skärmen för navigation ligger till vänster om ratten. I en högerstyrd bil hade den skärmen varit i bilens mittkonsol. Nu ligger den mellan ratten och dörren till vänster. Så det känns lite fel när man är van vid att titta till höger om ratten för att se navigationen, till exempel.

Efter att ha kört MG Cyberster i ett par dagar kan jag faktiskt säga att det är en rätt trevlig bil att köra. När jag var liten och följde med min far i MG PA:n var det till stort behag. Min far kunde hantera PA:n med sin osynkroniserade växellåda. Den är speciellt komplicerad att växla rätt med vid nedväxlingarna. Något sånt problem har man givetvis inte i MG Cyberstern. Där kan man lugnt låta tankarna roas av den mjuka färden, snarare än hur bilen ska växlas. Nu lever tyvärr inte min far längre, men han hade nog gillat MG Cyberster; han älskade verkligen PA:n.

MG Cyberster

Pris: från 849 990 kronor

Motor: El. Främre elmotor, max effekt 204 hk (150 kW), vridmoment 250 Nm. Bakre elmotor, max effekt 340 hk (250 kW), vridmoment 475 Nm. Max systemeffekt 510 hk (375 kW), sammanlagt vridmoment 725 Nm. Batteri 77 kWh varav 74,4 kWh är användbart. Laddeffekt AC/DC 11 kW/144 kW.

Kraftöverföring: Motorer fram och bak, fyrhjulsdrift. Reduktionslåda.

Acceleration: 0-100 km/h 3,2 s, toppfart 200 km/h.

Förbrukning (WLTP): Blandad körning 1,68 kWh/mil. CO₂ 0 g/km. Räckvidd: 444 km.

Tjänstevikt: 2 075 kg

Mått: (längd/bredd/höjd): 4540/1910/960 mm

MG PA

Motor: Wolseley original 847 kubik, 4 cylindrar, 36 hästar, samma motor som satt i MG Q-type och R-type. H-profilstakar. Racekamaxel. 1 3/4” S.U. förgasare. Stålvevaxel.

Kraftöverföring: Motor fram, bakhjulsdrift. Osynkroniserad 4-växlad.

Effekt: Original 36 hästar. Nu, efter kompressoruppgradering, uppskattat 75-80 hk.

Acceleration: 0-100 km/h ej tillgängligt, toppfart ej tillgängligt.

Förbrukning (WLTP): ej tillgängligt.

Räckvidd: ej tillgängligt.

Tjänstevikt: 740 kg

Mått: (längd/bredd/höjd): 3330/1330/1330 mm