Jag har något att bekänna. Hur spännande det än må vara med supersportbilar och hypercars kommer den bilälskande delen av mitt hjärta alltid att slå lite extra för tunade bilar av folkligare märken. Det är något speciellt med allt arbete och tankeverksamhet bilägarna själva lagt ner på att fixa till sin bilsklingar. I hemlighet drömmer jag om en bil som ser helt anonym ut men som låter mysigt bubbelmorrande när man slår på tändningen, är snabb som en blixt och ändrar riktning kvickare än en polohäst. Samtidigt älskar jag att titta på bilar som fixats utvändigt med foliering, fälgar, ljus och allt därtill. Essen Motorshow levererar, här verkar nämligen allt finnas! Fast om man tycker att less is more har man nog hamnat fel.
Redan när vi kör in på mässans enorma parkeringsplats skvallrar motorljuden och bilarna om att vi är i bra sällskap. Jag noterar att en modell verkar vara extra populär bland besökarna, Hyundais i20 N. Blicken dras direkt mot en glänsande svart variant med röda detaljer och jag undrar varför bilen inte är lika populär hemma i Stockholm. Å andra sidan har jag hittills räknat till 32 stycken (och då har vi inte korsat hela parkeringen än), Hyundai fick kanske inga kvar till den svenska marknaden.
Så fort vi stiger in i mässhallen uppenbarar sig ett folkhav och stämningen är förväntansfull. Efter att ha gått runt en stund slår det mig att det finns en hall till, och en till, und so weiter. Totalt har utställarna fyllt hela 8(!) enorma hallar — och inte en tum av golvet har lämnats åt slumpen. Förutom bilar i stil med de trimmade Audis och BMW:s James förväntar sig, stoltserar Essen Motor Show med stor variation. Här finns nämligen kultbilar som Shelby Cobra, Ford Mustang och DeLorean.
Sportbilar som Lamborghini, Porsche och Aston Martin räknar jag med att få se, men jag hade inte väntat mig Pagani, Apollo, Bugatti och därtill Sveriges egen stolthet: Koenigsegg. När det kommer till den sistnämnda uppmuntras jag att provsitta den fyrsitsiga modellen, Gemera. Ett så mytomspunnet märke, med högsäte i den Skånska myllan … jag känner mig som Jar Jar Binks när jag ovant tar plats. Inredningen är lyxigt supersportig och jag noterar att baksätet faktiskt utrustats med isofix-fästen. Väl i förarsätet blir jag överraskande nog lite starstruck och jag slås också av hur löjligt bekväma sätena är. Ryggsätet är i precis lagom höjd, något som i princip aldrig händer mig som är kort. Jag upplyses om att i en Koenigsegg ska alla kunna sitta bekvämt, stolarna kan därför beställas i önskad höjd. När jag tänker på Koenigsegg tänker jag främst på prestanda, skickligt hantverk, hårt arbete — och prislappen. Jar Jar Binks-känslan återinfinner sig när jag inser att det är klart att det går att skräddarsy superbilar av den kalibern. Det vet tydligen alla seriösa motorjournalister.
I efterföljande hall noterar jag flera besökare iklädda tröjor med texten ”I’m just a kid with a dream”, en slogan som jag direkt associerar med själva essensen av Essen Motor Show. Speciellt i den här hallen där Audi, BMW och Volkswagen dominerar. Alla olika varianter av foliering, bogseröglor (som självklart märkts ut med pilar), fälgar och centrumbultar bidrar till bilarnas starka personligheter. Här kan jag tänka mig att spendera mer tid. Jag fascineras av kreativiteten och det känns lika oundvikligt som självklart att en och annan Supra utrustats med neonljus på undersidan, det hör liksom till på den här typen av mässa. Det som däremot får mig att höja på ögonbrynen är att någon gjort samma sak mot en Ferrari, blir man inte bannlyst från Italien då?
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att välja en favorit på mässan. På plats finns visserligen en Porsche som inte bara är en GT3 RS, den har också fixats till riktigt snyggt. Och en Porsche är alltid en Porsche. Samtidigt är det ju inte i första hand de mer exklusiva bilarna som lockat mig till Essen, vilket diskvalificerar GT3:an. Mitt val faller därför på en underbar Volkswagen GTI i rött, vitt och svart. Det är helt klart något speciellt med GTI:s och just den här ser väldigt pigg och stark ut. Nästan som att den känner sig lite otålig, på ett förväntansfullt sätt. Jag måste definitivt anmäla mig till någon sorts rallykurs så att jag kan motivera en egen VW GTI i framtiden. Fast min ska givetvis ha en så diskret framtoning att den är fantastisk i hemlighet. Men de som vet, vet.
/Sara Frost
Lämna ett svar