Monterey Car Week 2026, del 2

Ett misstag i planeringen

Inför min resa till Monterey Car Week 2026 hade jag egentligen ganska dålig koll på vad som väntade mig. Jag visste naturligtvis vad Pebble Beach Concours d’Elegance var, som dessutom firade sitt 75:e genomförande 2026, men inte hur enorm hela veckan runt omkring hade blivit. Det handlar inte om ett enda evenemang, utan om mängder av separata tillställningar, premiärer, auktioner, privata visningar och träffar utspridda över hela Montereyhalvön.

Det var något jag upptäckte först när resan redan var planerad. Och då insåg jag också mitt misstag. Det räckte inte med en pressackreditering till Monterey Car Week 2026. Många av de stora evenemangen hade sina egna ackrediteringar som behövde sökas separat och långt i förväg.

Jag försökte ändå söka till flera av dem, bland annat The Quail, A Motorsports Gathering, Motorlux på Monterey Jet Center och Rolex Monterey Motorsports Reunion på Laguna Seca. Men jag fick antingen beskedet att jag var för sent ute eller inget svar alls.

Från The Quail fick jag beskedet att det inte fanns någon pressackreditering till mig. Med ett biljettpris på 1 750 dollar var det inte heller direkt ett evenemang man spontan köpte en biljett till. Jag räknade därför helt enkelt bort The Quail från min Monterey-vecka.

Biltillverkarnas egna hus under Monterey Car Week 2026

En annan sak jag inte hade förstått innan jag kom till Monterey var hur stor del av veckan som utspelar sig utanför de officiella evenemangen. Flera av världens största och mest exklusiva biltillverkare hyr hus och villor i området under veckan. Där tar de emot kunder, samlare, media och särskilt inbjudna gäster och visar upp sina senaste modeller under betydligt mer privata former.

Dagen innan, på torsdagen, hade jag fått komma till Zenvos hus, som jag berättade om i första delen av Monterey Car Week 2026. Där fick jag bland annat se Aurora på nära håll, med den nya 6,6-liters Mjølner V12:an med fyra turboaggregat och en total systemeffekt på upp till 1 850 hästkrafter. Besöket hade gett mig en första inblick i den del av veckan som inte är lika synlig för den vanliga besökaren.

Och under torsdagen kom ytterligare en oväntad inbjudan.

En oväntad inbjudan från Koenigsegg

Under torsdagen fick jag ett sms från Halldóra von Koenigsegg. Hon berättade att hon kunde sätta upp mig på Koenigseggs gästlista för både fredagen och lördagen. Torsdagskvällen var däremot endast för kunder och särskilt inbjuden internationell media. Det var också den kvällen Koenigsegg presenterade nya CCGT1 i huset. Bland dem som var på plats fanns Supercar Blondie, vilket gav en ganska tydlig bild av vilken internationell uppmärksamhet presentationen hade.

För mig innebar det att jag kunde komma dit dagen efter och se bilen på nära håll. The Quail hade jag redan räknat bort, så möjligheten att i stället besöka Koenigsegg och se en av veckans stora nyheter kändes som en fantastisk ersättning. Planen för fredagen var alltså klar. Jag skulle till Koenigseggs hus.

Ett helt tomt Koenigsegg-hus

När jag kom fram på fredagsmorgonen blev det dock inte riktigt som jag hade tänkt mig. Huset var helt tomt. Hade det inte varit för Koenigsegg-skölden ovanför entrén och den stora vita spökloggan framför huset hade jag nästan kunnat tro att jag hade åkt till fel adress.

Förklaringen var egentligen ganska självklar. Hela Koenigsegg-gänget var på The Quail, där de visade upp CCGT1. Bilen jag hade hoppats få se i huset befann sig alltså på ett evenemang som jag själv inte hade lyckats få någon ackreditering till.

Det var därför med ett visst vemod jag satte mig i bilen och började åka därifrån. Jag hade kommit hela vägen till USA och faktiskt fått en inbjudan till Koenigseggs hus i Monterey, men både människorna och bilen jag hade kommit dit för att träffa och se befann sig någon helt annanstans. Och det var precis då telefonen plingade till.

Ett mejl förändrade hela dagen

Klockan var 10.30. Mejlet kom från The Quail. Det hade blivit en extra pressackreditering tillgänglig. Och den var min. Plötsligt befann sig bilen jag precis hade missat inte längre bakom grindarna på ett evenemang jag inte kunde komma in på. Jag kunde åka dit. Fredagen hade förändrats igen.

The Quail under Monterey Car Week

Några timmar senare stod jag innanför grindarna till The Quail, A Motorsports Gathering. Eftersom beskedet om min ackreditering inte kom förrän 10.30 var jag inte på plats förrän vid lunchtid och hade redan missat en del av förmiddagens presentationer. Bland annat missade jag Cadillac V-ONE Concept och presentationen från Singer och Louis Vuitton. Men det säger också något om The Quail. Här händer så mycket under några få timmar att det nästan är omöjligt att hinna med allt.

Det är svårt att jämföra The Quail med en vanlig bilutställning. Historiska tävlingsbilar och några av världens mest eftertraktade samlarbilar står sida vid sida med helt nya hyperbilar, konceptbilar och världspremiärer. Där fanns bland annat Toyota GR GT och Kimera K39, den extrema moderna tolkningen av Lancia Beta Montecarlo. Överallt fanns det något nytt eller historiskt att upptäcka och det var svårt att veta åt vilket håll man skulle börja.

Och där stod den, Koenigsegg CCGT1, bilen jag bara några timmar tidigare hade hoppats få se i Koenigseggs hus. Namnet går tillbaka till CCGT, tävlingsbilen som byggdes för GT1-racing men aldrig fick chansen att tävla när reglerna förändrades. Den nya CCGT1 är en modern och gatlegal tolkning med grund i CC850. Den dubbelturbomatade V8:an levererar 1 280 hästkrafter på vanlig bensin och hela 1 600 på E85.

Framför CCGT1 stod Dylans spektakulära lila Koenigsegg Jesko, Hydra. Kombinationen av den djupt lila lacken och de exponerade kolfiberdetaljerna gjorde att den knappast gick att missa, ens i ett hus fullt av Koenigsegg-modeller.

Men CCGT1 var långt ifrån den enda nyheten under Monterey Car Week 2026. Bugatti Destrier, den tredje bilen från Programme Solitaire, visades som en unik one-off med 1 600 hästkrafter. Hennessey Blackbird gick åt motsatt håll med bakhjulsdrift, sugmotor och manuell växellåda. Där stod också Lamborghini Revuelto SV, som kombinerade sin 6,5-liters V12 med tre elmotorer och totalt 1 065 hästkrafter. Den bilen skulle jag dessutom få anledning att återkomma till redan dagen efter, då jag var inbjuden till Lamborghinis eget hus i Monterey.

Där fanns också Audi Nuvolari, som visade en ny riktning för Audi efter R8, och Gordon Murray Special Vehicles S1, med högvarvig Cosworth-V12 och sexväxlad manuell växellåda. Amerikanska Czinger 21C Spyder, Acura NEXERA Vision och nya Brabus BODO Cabriolet var ytterligare några av bilarna som gjorde det svårt att veta åt vilket håll man skulle titta.

Men The Quail handlar minst lika mycket om bilhistorien. En av bilarna jag fastnade för var Ferrari 625/250 Testarossa från 1957, ägd av den amerikanske samlaren Bruce Meyer. Det visade sig vara helt rätt bil att stanna till vid. Senare utsågs den till Rolex Best of Show, The Quails högsta utmärkelse. Bilen vann 11 tävlingar redan under 1957 och utrustades senare med den 3,0-liters V12-motorn från Ferrari 250 Testa Rossa.

Och då har jag ändå bara skrapat på ytan. The Quail innehöll så många speciella bilar och nyheter att den här artikeln hade blivit alldeles för lång om jag skulle berätta om allt jag såg. Några av dem får därför helt enkelt tala genom bilderna i stället.

Det var kanske mängden som gjorde allra störst intryck. Efter ett tag inträffar något ganska märkligt. Man börjar vänja sig. En Ferrari F40 brukar få mig att stanna upp, men här hade man samlat 14 Ferrari F40 och hela 30 Lamborghini Diablo. Efter några timmar på The Quail hade perspektiven helt enkelt förskjutits. Det är kanske det som bäst sammanfattar upplevelsen: det extrema blir normalt.

Och fredagen var fortfarande långt ifrån över. Jag hade fått se CCGT1 på The Quail, men jag stod fortfarande på Koenigseggs gästlista. Senare samma dag skulle jag återvända till huset som bara några timmar tidigare hade stått helt tomt.

Tillbaka till Koenigsegg

Den helt otroliga dagen skulle fortsätta även efter The Quail. Senare samma kväll åkte jag tillbaka till Koenigseggs hus, och när jag kom fram var det svårt att tro att det var samma plats jag hade besökt på morgonen. Det helt tomma huset hade vaknat till liv. Framför huset stod flera av Koenigseggs kundbilar parkerade, fasaden badade i rött ljus och strålkastare svepte över natthimlen.

Men bilen jag framför allt hade kommit tillbaka för att se stod på andra sidan huset. Bakom villan, ute i trädgården, hade Koenigsegg byggt upp en egen scen för CCGT1. Där stod bilen ensam upplyst mot en svart bakgrund med CCGT1-logotypen ovanför. Efter att först ha åkt till huset på morgonen och hittat det helt tomt, och sedan sett bilen bland alla människor på The Quail, fick jag nu äntligen möjlighet att titta närmare på den under betydligt lugnare former.

Jag fick också en trevlig pratstund med Christian von Koenigsegg, som vanligt. Vi har träffats många gånger genom åren och har alltid trevliga samtal när vi ses. Jag träffade även Halldóra, Sebastian och deras yngste son Samuel. Efter tempot och alla människor på The Quail var det en helt annan känsla att få avsluta dagen här tillsammans med Koenigsegg-familjen och gänget runt dem.

CCGT1 väckte gamla minnen

För mig finns det dessutom en speciell historia bakom just namnet CCGT, och under Monterey Car Week blev den historien plötsligt väldigt aktuell igen. När jag stod framför nya CCGT1 i Monterey väckte den minnen från GotlandRing, där jag många år tidigare fotograferade den ursprungliga Koenigsegg CCGT.

Det var under Gran Turismo GotlandRing, där Bård Eker hade tagit med sig bilen till eventet. För mig blev det ett väldigt speciellt tillfälle att få fotografera en bil som redan då var en unik del av Koenigseggs historia. Nedan är några av mina bilder på CCGT från det tillfället.

Originalet byggdes för GT1-racing. Koenigsegg hade utvecklat en tävlingsbil med ambitionen att ta steget in i internationell GT-racing, men innan bilen hann börja tävla ändrades reglerna. Projektet fick därför aldrig den framtid på tävlingsbanorna som var tänkt.

Nästan två decennier senare

CCGT1 är en modern och gatlegal tolkning av samma idé, den här gången med grund i CC850. Men det är kanske framför allt utseendet som för tankarna tillbaka till tävlingsbilen. Den enorma bakvingen, aerodynamiken och hela bilens hållning gör att den ser ut som om den borde stå i depån inför ett GT-lopp.

För mig blev mötet med CCGT1 under Monterey Car Week 2026 därför något mer än att bara få se ännu en ny Koenigsegg. Jag hade fotograferat bilen som historien började med på GotlandRing. Nu stod jag på andra sidan jorden framför dess moderna efterföljare, nästan två decennier senare.

När mörkret föll över Monterey, Koenigsegg-huset lyste rött och strålkastarna ritade sina mönster över himlen var det svårt att tänka sig att samma plats hade stått helt tom bara några timmar tidigare. Dagen hade börjat här med en känsla av besvikelse. Nu slutade den på exakt samma plats, men på ett sätt jag aldrig hade kunnat planera.