Monterey Car Week del 1

Från skateboardlegender till Monterey Car Week 2026

Resan till USA hade ett tydligt huvudmål: Monterey Car Week 2026. Men innan jag styrde norrut mot Monterey Car Week började jag några dagar längre söderut, i Vista utanför San Diego, hemma hos det legendariska svenska skateboardproffset Tony Magnusson.

För mig blev det nästan som att börja resan i en helt annan del av mitt liv. Jag fotograferade skateboard långt innan jag började arbeta med bilar och Tony Magnusson, som grundade H-Street tillsammans med Mike Ternasky och fortfarande driver märket, var en av de stora profilerna under den eran. I H-Street-teamet fanns dessutom Matt Hensley, som var min absoluta idol när jag själv åkte skateboard i början av 1990-talet.

Ganska snart efter att jag kommit till Tony frågade han om jag ville följa med på ett poolparty hemma hos en vän. Självklart ville jag det. Vad jag inte visste var att några av världens bästa skateboardåkare just nu skulle vara där. Bland dem fanns X Games-vinnaren Heili Sirviö, OS-åkarna Lilly Stoephasius och Keefer Wilson och flera andra av dagens internationella toppåkare. Problemet var bara att jag är tillräckligt gammal för att inte ha en aning om vilka någon av dem var. Det hindrade mig förstås inte från att tycka att det var fantastiskt roligt att hamna mitt i alltihop och naturligtvis ta en selfie med hela gänget.

Skateboarddelen av resan fortsatte dessutom att bli bättre. Jag träffade skateboardlegenden Don Brown och åt frukost med honom i Huntington Beach. Men den stora höjdpunkten kom när Tony ordnade så att jag fick åka hem till Matt Hensley och träffa honom. Drygt 35 år efter att jag hade honom som min stora skateboardidol satt jag plötsligt hemma hos honom.

Jag fick dessutom med mig två originalbrädor från H-Street med Matt Hensley-grafik, signerade av både Matt och Tony. Den ena ska upp på väggen hemma. Den andra är planen att lotta ut i samband med releasefesten för min kommande skateboardfotobok. Resan gav mig också nytt material till boken: en skateboardbild på Tony Magnusson, något jag faktiskt saknade och självklart måste ha med, och behind-the-scenes-bilder från mötet med Matt Hensley.

Redan innan jag hade kommit fram till Monterey hade USA-resan alltså levererat betydligt mer än jag hade vågat hoppas på. Men huvudmålet med resan var trots allt bilar.

Monterey Car Week 2026 var inte riktigt som jag trodde

Jag har erfarenhet av många olika typer av bilevent, både i Sverige och internationellt. Bland annat har jag varit på Goodwood Festival of Speed i England två gånger, och upplägget brukar vara ganska enkelt. Som journalist söker man ackreditering till eventet och får man den har man tillgång till det mesta som händer under dagarna.

Det var ungefär så jag trodde att Monterey Car Week fungerade också. Jag hade sökt medieackreditering till Pebble Beach Concours d’Elegance och efter lite möda och besvär fått den godkänd. Perfekt, tänkte jag. Då var Monterey Car Week 2026 ordnat.

Riktigt så enkelt skulle det visa sig att det inte var. Monterey Car Week är egentligen inte ett event, utan en hel samling fristående evenemang som tillsammans fyller Montereyhalvön under nästan en vecka. Pebble Beach Concours d’Elegance är den stora finalen på söndagen, men innan dess arrangeras bland annat The Quail, Motorlux och Rolex Monterey Motorsports Reunion. Alla har sina egna medieackrediteringar.

Dessutom hyr flera av världens mest exklusiva biltillverkare privata hus och villor runt Pebble Beach och Carmel där de visar bilar, träffar kunder och arrangerar intervjuer. Dit finns ingen ackreditering att söka. Antingen blir man inbjuden eller så kommer man helt enkelt inte in.

Det här hade jag inte riktigt förstått när jag planerade resan. Jag hade visserligen sökt till The Quail, Motorlux och Rolex Monterey Motorsports Reunion, men alldeles för sent. Några svarade inte ens och från The Quail kom beskedet att medieplatserna redan var fyllda.

När jag körde upp mot Monterey var jag därför ganska besviken på mig själv. Jag hade tagit mig hela vägen från Sverige till Kalifornien för världens kanske mest spektakulära bilvecka, men det enda stora event jag med säkerhet visste att jag skulle komma in på var Pebble Beach på söndagen. Det gällde helt enkelt att göra det bästa av situationen.

En dimmig morgon med De Tomaso P72

Det skulle börja betydligt bättre än jag hade vågat hoppas. Sedan tidigare har jag haft kontakt med Norman Choi, som idag står bakom De Tomaso. Kontakten går tillbaka till ett Gran Turismo-event på Nürburgring där jag fotograferade bilar från både De Tomaso och Apollo, två märken han då var involverad i. Några av mina bilder köptes efteråt och kontakten har funnits kvar sedan dess.

Inför resan till Monterey Car Week 2026 hade Norman och jag kontakt igen och pratade om möjligheten att göra något tillsammans under Monterey Car Week. Det ledde till en inbjudan till en morgonfotografering av De Tomaso P72 i Big Sur.

Jag mötte teamet vid ett hotell i Monterey tidigt på morgonen och följde sedan med ut längs kusten. Big Sur känns nästan skapat för bilfotografering, även om det klassiska kaliforniska solskenet den här morgonen hade ersatts av dimma. Det är samtidigt ganska typiskt för området. Morgnarna kan vara grå för att sedan klarna upp framåt lunch.

Vi var förstås inte de enda som hade koll på att exotiska bilar brukar leta sig ut på vägarna i Big Sur under Monterey Car Week. Så fort vi stannade dök det upp ett helt gäng unga bilfotografer som uppenbarligen visste precis var man skulle vara och när. P72 var snabbt omringad av kameror.

Trots dimman blev det en fantastisk fotografering. Jag fick dessutom möjlighet att ta medåkningsbilder, så kallade car-to-car-bilder, av P72 från flaket på en pickup som jag delade med en annan fotograf. Det gav precis den typen av bilder jag hade hoppats kunna komma hem från Monterey med.

Och bilen framför kameran var inte vilken P72 som helst. Det här var en kundbil. De Tomaso P72 är märkets moderna hyllning till 1960-talets P70 och kanske en av de tydligaste motreaktionerna mot dagens allt mer digitaliserade superbilar. Under den skulpterade karossen sitter en kompressormatad 5,0-liters V8 på omkring 700 hästkrafter och 820 Nm, kopplad till en sexväxlad manuell växellåda. Produktionen är begränsad till endast 72 individuellt specificerade exemplar.

Att få tillbringa morgonen med en färdig kundbil på vägarna runt Big Sur blev en ganska speciell start på veckan.

Gooding Christie’s

Efter morgonen i Big Sur fortsatte dagen med ett besök på Gooding Christie’s bilauktion. Det här var ytterligare ett av alla fristående event under Monterey Car Week, men här fungerade det lyckligtvis lite enklare. Till skillnad från flera av de andra evenemangen gick det att söka mediapass direkt i entrén, vilket jag gjorde och fick godkänt.

Under Monterey Car Week 2026 handlar det inte bara om nya hyperbilar och världspremiärer. Några av världens mest betydelsefulla samlarbilar byter samtidigt ägare under auktionerna runt Monterey Car Week, och Gooding Christie’s samlade ett imponerande startfält.

En av bilarna som verkligen fångade min uppmärksamhet var en Porsche 907 Langheck från 1968, chassi 907-005. Bilen var en av auktionens stora affischbilar och har en fantastisk tävlingshistoria. Det var just denna bil som vann Daytona 24-timmars 1968 och därmed gav Porsche märkets första totalseger i ett 24-timmarslopp. Inför auktionen uppskattades värdet till mellan 4,5 och 5,5 miljoner dollar. Att dessutom kunna se bilen med hela den enorma bakre karossen uppfälld gjorde det tydligt hur extrem konstruktionen faktiskt var.

I samma utställning fanns också betydligt mer udda skapelser. En av de mest spektakulära var Pontiac Firebird One från 1970, en futuristisk konceptbil som knappast går att förväxla med en vanlig Firebird. Tillsammans visar de två bilarna ganska väl vilken otrolig bredd som fanns på auktionen, från en historisk Porsche byggd för att vinna några av världens största långlopp till amerikansk bildesign när den var som allra mest experimentell.

Kontrasterna mellan bilarna var enorma. På ena sidan stod moderna samlarbilar som en svart Bugatti Chiron Sport Edition Noire, en av endast 20 tillverkade, tillsammans med en McLaren Elva. Bara några meter därifrån stod rader av klassiska Porsche, med 356 i flera olika utföranden, tillsammans med andra europeiska sport- och GT-bilar från en helt annan epok.

Det var just den typen av blandning som gjorde Gooding Christie’s så fascinerande. Man kunde bokstavligen gå några steg och förflytta sig flera decennier genom bilhistorien.

I en helt annan del av bilhistorien stod flera magnifika Rolls-Royce från märkets tidiga år, bilar från en epok då karosserna byggdes för hand och varje exemplar i praktiken kunde bli unikt. Bara några steg därifrån väntade en helt annan sorts exklusivitet.

Ett särskilt kul inslag var nämligen två extremt ovanliga Vector. Den ena var Vector Avtech WX-3 Coupé, den andra den öppna Vector Avtech WX-3R Roadster. Båda byggdes endast som varsin prototyp och visades tillsammans på Genève-salongen 1993, från en tid då Vector försökte utmana Europas mest exotiska supersportbilar med något som såg ut att komma direkt från framtiden. 

Även Vector väckte gamla Cars Collection-minnen. I ett av de tidigare numren skrev Tommy Viking en stor och väldigt fin artikel om det amerikanska superbilsmärket, vilket gjorde det extra kul att stå framför två så ovanliga exemplar.

Bland tävlingsbilarna fanns också en Chaparral och bredvid den en Lancia 037 i full rallyspecifikation. 037 blev den sista bakhjulsdrivna bilen att vinna konstruktörs-VM i rally, när Lancia tog titeln 1983 under den legendariska Grupp B-eran. Det är också Lancia 037 som ligger till grund för de moderna tolkningar som Kimera Automobili bygger idag.

Bredvid stod en Lamborghini LM002, modellen som fick smeknamnet ”Rambo Lambo”. Just LM002 har dessutom en speciell koppling till Cars Collection. Jag har tidigare skrivit en artikel om Sultanen av Bruneis extrema exemplar, som byggdes om till en unik kombiversion. Här kan du läsa hela artikeln om den unika Lamborghini LM002.

Det var just blandningen som gjorde Gooding Christie’s till en av höjdpunkterna under Monterey Car Week. På några få meters avstånd kunde man förflytta sig genom nästan hela bilhistorien, från de tidigaste lyxbilarna till moderna hyperbilar och några verkligt betydelsefulla tävlingsbilar däremellan.

Efter några timmar bland klassikerna var det dags att återvända till nutiden. Eller kanske snarare framtiden.

Ett stopp hos Brabus

När jag lämnade Gooding Christie’s hann jag även med ett spontant stopp hos Brabus. Precis vid The Lodge at Pebble Beach hade den tyska tillverkaren byggt upp en egen utställning med ett antal av sina mer extrema skapelser.

Här stod bland annat flera kraftigt omarbetade Mercedes-modeller tillsammans med en Brabus-version av Lamborghini Urus. Som vanligt när det gäller Brabus handlade det inte bara om mer effekt. Kolfiber, specialbyggda interiörer, stora hjul och omfattande förändringar av karosserna gjorde att bilarna knappast gick att förväxla med modellerna de en gång lämnat fabriken som.

En av de mer spektakulära bilarna var en Brabus 800 baserad på Mercedes G-klass, rejält höjd och med ett utförande som såg ut att vara byggt för betydligt tuffare miljöer än golfbanorna runt Pebble Beach.

På plats fanns också Brabus Bodo, en bil jag kände igen väl. Coupéversionen hade jag fotograferat tidigare under sommaren på Aurora i Sverige tillsammans med Brabus vd Constantin Buschmann. Modellen är döpt efter hans far, Brabus grundare Bodo Buschmann.

Under Monterey Car Week hade Brabus dessutom med sig den nya öppna versionen, Bodo Cabriolet. Den skulle jag få anledning att återkomma till senare under veckan, då jag fotograferade den på The Quail.

Det blev inget långt besök, men ännu ett exempel på vad som gör Monterey Car Week 2026 så speciellt. Även mellan de stora evenemangen dyker det hela tiden upp nya utställningar och bilar som man sällan får möjlighet att se någon annanstans.

Hemma hos Zenvo

Nästa inbjudan kom från en person jag känner betydligt bättre sedan tidigare, Jens Sverdrup. När jag berättade för Jens om min otur med ackrediteringarna till flera av eventen under Monterey Car Week bjöd han direkt in mig till Zenvos hus.

Jens och jag har en lång historia tillsammans från bilvärlden och idag är han Executive Chairman för danska Zenvo Automotive. Under Monterey Car Week hade Zenvo, precis som flera andra exklusiva tillverkare, ett eget hus där kunder, media och andra inbjudna gäster kunde komma betydligt närmare både bilarna och människorna bakom dem.

Jag åkte dit under eftermiddagen och fick möjlighet att fotografera Zenvo Aurora. De hade både Tur och den sportigare Agil på plats, men jag valde att fokusera på den gulorange Tur-versionen som jag tyckte gjorde sig fantastiskt bra på bild.

Aurora är utan tvekan det viktigaste projektet i Zenvos historia och markerar början på en helt ny generation för den danska tillverkaren. I centrum sitter den specialutvecklade 6,6-liters V12-motorn Mjølner med fyra turboaggregat. Förbränningsmotorn levererar upp till 1 250 hästkrafter och varvar till 9 800 rpm. Tillsammans med hybridsystemet kan effekten uppgå till hela 1 850 hästkrafter.

Aurora kommer i två tydligt olika versioner. Agil är den mer extrema och bankörningsorienterade varianten, medan Tur är tänkt som den mer eleganta och långfärdsorienterade GT-versionen.

Efter en morgon med De Tomaso P72 i dimman längs Big Sur, några timmar bland några av världens mest åtråvärda samlarbilar hos Gooding Christie’s, ett spontant stopp hos Brabus och en eftermiddag med Zenvo Aurora hade min första riktiga dag under Monterey Car Week blivit något helt annat än vad jag hade befarat när jag körde dit.

Och veckan hade egentligen bara börjat.