Honda Prelude är tillbaka

Det har gått över 20 år sedan Honda Prelude försvann. Nu är namnet tillbaka. Inte som elbil, inte som SUV och inte som någon nostalgisk kopia av det som en gång var. Honda har i stället byggt en låg, tvådörrars hybridcoupé med ett tydligt mål: den ska vara rolig att köra. Och efter att ha tillbringat tid bakom ratten på nya Prelude kan jag konstatera att Honda till stor del har lyckats. Det här är en bil jag tycker om. Den är lagom stor, sitter lågt på vägen och känns betydligt mer alert och engagerande än vad 184 hästkrafter på pappret kanske antyder. Framför allt känns Prelude som en bil skapad för människor som fortfarande tycker att själva körningen betyder något. Men det finns också en sak som irriterar mig rejält. Vi återkommer till den.

Honda Prelude, ett namn med historia

Den första Honda Prelude presenterades 1978. Under fem generationer utvecklades modellen till något av Hondas tekniska skyltfönster. Prelude användes genom åren för att introducera ny teknik och blev bland annat känd för sitt fyrhjulsstyrningssystem 4WS. Den femte generationen blev den sista innan Prelude försvann. Nu är namnet tillbaka på den sjätte generationen, utvecklad som en hybridsportbil för en helt annan tid.

Intressant nog började projektet enligt Honda inte ens som en ny Prelude. Utvecklarna arbetade med tanken på hur en modern hybridsportbil skulle kunna se ut. Först senare kom man fram till att Prelude var rätt namn för bilen. Det tycker jag är en viktig detalj. Det här är alltså inte bara ett gammalt modellnamn som plockats fram ur arkivet för att skapa uppmärksamhet.

Under huven finns Hondas e:HEV-system med en tvåliters bensinmotor och elmotor. Systemet levererar 184 hästkrafter och 315 Nm. Batteriet är på 1,05 kWh och behöver aldrig anslutas till någon laddare. Personligen gillar jag verkligen att Honda har valt den vägen. Prelude är alltså ingen elbil och heller ingen laddhybrid som behöver kopplas in för att laddas. Systemet sköter samspelet mellan bensinmotor, elmotor och batteri automatiskt. Resultatet är inte en bil som försöker vinna något hästkraftskrig. Det behöver den inte heller.

Det handlar om hur den känns

Prelude är ingen Civic Type R och ska heller inte vara det, men släktskapet finns där. Honda har hämtat teknik från Civic Type R till chassit och bilen har adaptiva stötdämpare. Den står på 19-tumshjul och bakom framhjulen sitter Brembo-bromsar. Det märks framför allt när vägen börjar svänga. Det var här jag verkligen började tycka om bilen. Prelude känns kompakt och lättplacerad, styrningen är precis och bilen har en väldigt fin balans genom kurvorna. Den uppmuntrar dig att fortsätta köra när vägen blir lite krokigare.

Jag saknade faktiskt inte mer effekt. Det är lätt att stirra sig blind på siffror i en tid när även vanliga familjebilar kan ha 400 eller 500 hästkrafter, men körglädje går inte att mäta enbart i acceleration från noll till hundra. Prelude är ett bra exempel på det. Den är helt enkelt jätterolig att köra. Honda har en lång tradition av att bygga bilar där körglädjen står i centrum, något jag tidigare upplevt bakom ratten på både Civic Type R och NSX.

Till Honda Prelude har man dessutom utvecklat något ganska intressant med S+ Shift. Hybridsystemet har ingen traditionell åttastegad växellåda. I stället simulerar systemet åtta växlar och kombinerar dem med förändringar i motorvarv, ljud och respons. Med paddlarna bakom ratten kan föraren själv påverka de virtuella växlingarna. Det låter lätt som en gimmick, men bakom ratten fungerar det betydligt bättre än jag hade förväntat mig. Det förändrar naturligtvis inte vad drivlinan faktiskt är, men det ger föraren ytterligare något att interagera med och bidrar till känslan av att köra bilen. Det finns Comfort, GT och Sport samt Individual där flera av bilens inställningar kan anpassas.

Sedan har vi formen. Honda Prelude är 4 525 millimeter lång, 1 880 millimeter bred och bara 1 349 millimeter hög. Det är proportioner som vi tyvärr inte ser särskilt ofta längre. Den är låg och bred med en lång, svepande taklinje och jag tycker dessutom att bilen fungerar ännu bättre i verkligheten än på bild.

Interiören fortsätter på samma tema. Förarplatsen är relativt ren och lättbegriplig och Honda har tack och lov inte flyttat precis allting till pekskärmen. Framför föraren sitter en 10,2-tums digital display och mitt på instrumentpanelen finns en 9-tums Honda Connect-skärm. Bose-system med åtta högtalare, trådlös Apple CarPlay och Android Auto ingår. Stolarna är dessutom riktigt fina. De ljusa detaljerna, blå sömmarna och det broderade Prelude-namnet gör att kupén känns speciell utan att bli överdriven. Det är kanske just det jag gillar med hela bilen. Den försöker inte för mycket.

Men så var det säkerhetssystemen

Här kommer vi till min stora invändning. Precis som många andra moderna bilar har Prelude en omfattande uppsättning förarassistans- och varningssystem. Grundtanken är naturligtvis god. Problemet är hur det fungerar i verkligheten. Förarövervakningen är enligt min upplevelse alldeles för känslig. Det kan räcka att jag tittar bort från vägen för att exempelvis ändra temperaturen på klimatanläggningen för att bilen ska reagera och tala om för mig att jag ska hålla uppmärksamheten på vägen.

Och det där är inte bra.

Ett system vars uppgift är att minska distraktionen får inte själv bli ett störningsmoment. Än mer irriterande är att de varningar jag inte vill ha aktiverade återkommer nästa gång bilen startas. För att stänga av dem igen måste bilen stå stilla och jag måste gå in i bilens menyer. Samma procedur behöver alltså upprepas varje gång bilen startas.

Jag förstår varför systemen finns och flera av funktionerna är en del av de säkerhetskrav som dagens bilar måste förhålla sig till. Men från förarplatsen förändrar det inte problemet. När ett säkerhetssystem börjar irritera föraren så mycket att uppmärksamheten i stället hamnar på hur man får tyst på bilen har man enligt mig hamnat fel.

Det vore samtidigt synd om den kritiken fick överskugga resten av bilen, för nya Honda Prelude är i grunden en bil jag verkligen gillar. Den har inte enorma mängder effekt. Den går inte enbart på batterier. Den försöker inte vara en SUV, crossover eller någonting annat än vad den faktiskt är. En coupé. En relativt kompakt sådan dessutom, med ett riktigt bra chassi, fin styrning och tillräckligt med kraft för att vara rolig på rätt väg.

Honda anger en förbrukning på 5,2 liter per 100 kilometer enligt WLTP och ett CO₂-utsläpp på 117 gram per kilometer. Den svenska Prelude säljs i Advance-utförande och kostar från 579 900 kronor. Billigt är det inte, men jag är väldigt glad att Honda byggde den. För i en bilvärld som blir allt mer homogen känns nya Prelude faktiskt lite annorlunda. Och ibland räcker 184 hästkrafter väldigt långt.

Teknisk information – Honda Prelude e:HEV

Pris: från 579 900 kronor
Motor: 2,0-liters bensinmotor och elmotor, fullhybrid e:HEV
Effekt: 184 hk
Vridmoment: 315 Nm
Växellåda: Automatisk i-MMD hybriddrivlina med Honda S+ Shift
Toppfart: 188 km/h
Batteri: 1,05 kWh
Förbrukning: 5,2 l/100 km, WLTP blandad körning
CO₂-utsläpp: 117 g/km, WLTP blandad körning
Vikt: 1 545 kg tjänstevikt
Mått (längd/bredd/höjd): 4 525 / 1 880 / 1 349 mm