Auto e Moto d’Epoca i Bologna, där bilhistorien blir personlig

Att kliva in på Auto e Moto d’Epoca i Bologna är nästan överväldigande. Under fyra dagar, den 22 till 25 oktober 2026, samlades över 5 000 bilar och motorcyklar på ett utställningsområde som omfattade hela 235 000 kvadratmeter, fördelat på 14 mässhallar. Mässan har en historia som sträcker sig tillbaka till 1983, då den grundades i Padua. Under de följande fyra decennierna växte den till en av Europas viktigaste mötesplatser för historiska fordon. År 2023 flyttade evenemanget till Bologna, där de betydligt större utställningsytorna skapade nya möjligheter. Årets upplaga var den 43 i ordningen och lockade besökare från 34 länder. Ferrari Testarossa och Lamborghini Countach dök upp nästan överallt, men det var bara två exempel på det enorma utbudet av exklusiva, sällsynta och historiskt betydelsefulla bilar. Här stod modeller som normalt är svåra att få syn på sida vid sida, och vart man än vände sig fanns något nytt att upptäcka.

Men det är just blandningen som gör mässan så speciell. Här samsas italienska supersportbilar med klassiska tävlingsbilar, vardagsklassiker, motorcyklar och handlare som säljer allt från gamla instrument, modellbilar och böcker till de mest svårfunna reservdelarna. Auto e Moto d’Epoca är därför betydligt mer än en traditionell bilutställning. Det är en mötesplats för samlare, entusiaster, restaurerare, tillverkare och människor som på olika sätt ägnat stora delar av sina liv åt bilhistorien.

Rad klassiska Lancia Fulvia rallybilar med röd och svart lackering, extraljus och tävlingsdekaler utanför Auto e Moto d’Epoca i Bologna 2026

Från Riva till bilkonst på Auto e Moto d’Epoca

Det var inte bara bilar som fyllde mässhallarna. Här fanns även två klassiska motorbåtar från italienska Riva, ett märke som sedan 1842 har förknippats med exklusivt båtbyggande och tidlös italiensk design. Ytterligare ett exempel på den enorma variationen som gör Auto e Moto d’Epoca så speciell.

Bland alla klassiska bilar och reservdelar fanns också konstnärer som fångade bilhistoriens skönhet på duk. En av utställarna var Schilderij van Hes, som genom sin Automotive Fine Art Studio skapar handmålade tavlor och teckningar av klassiska bilar och hästar, även på beställning. Ett fint exempel på hur passionen för historiska fordon också lever vidare genom konsten.

En MG som väckte barndomsminnen

Men det var långt ifrån bara italienska bilar på mässan. Bland alla klassiker fick jag syn på en brittisk MG PA från 1934, en bil som omedelbart förde tankarna tillbaka till min barndom och min far. Min far köpte redan 1967 en MG TC som han ägnade många år åt att renovera, men som aldrig blev färdig. Senare fick han under flera år låna en MG PA av sin gode vän Carl-Einar Mellander. I den bilen tillbringade jag många timmar tillsammans med min far, bland annat under en resa till Danmark när jag bara var fem eller sex år gammal.

Att nästan femtio år senare stå framför en annan MG PA i Bologna väckte många fina minnen. Historien om min fars MG-bilar har jag tidigare berättat här på Cars Collection, i samband med min provkörning av den moderna MG Cyberster.

Bertones djärva design

Den italienska designstudion Bertone var också representerad. Här visades Chevrolet Corvette Ramarro från 1984, Bertone Birusa från 2003 och Bertone Barchetta från 2007. Särskilt Barchetta väckte uppmärksamhet med sin öppna kaross, silverfärgade finish och futuristiska interiör med bruna läderdetaljer. Tre bilar från helt olika årtionden som tillsammans visade vilken betydelse Bertone haft för den italienska bildesignens utveckling.

Motorsporthistoria samlad i Bologna

En av de verkliga höjdpunkterna på Auto e Moto d’Epoca var specialutställningen Icons of Speed: Endurance Legends. Här stod några av motorsporthistoriens mest fascinerande tävlingsbilar samlade, från klassiska långloppsracers till betydligt modernare GT-bilar. Bland dem fanns flera bilar från Nationales Automuseum, The Loh Collection, i Dietzhölztal i Tyskland. Ett museum med en imponerande samling historiska bilar som jag definitivt tänker besöka under 2027.

Här fanns bland annat en Porsche 956 i klassisk Rothmansdekor, en av de mest framgångsrika sportvagnskonstruktionerna genom tiderna. Porsche 956 dominerade långloppsracingen under 1980-talet och blev synonym med framgångarna på Le Mans. En annan imponerande bil var Nissan R90CK från 1990, med sin karakteristiska blåvita dekor och en 3,5-liters dubbelturbomatad V8. Modellen skrev motorsporthistoria när Mark Blundell tog pole position på Le Mans 1990 med en kvaltid som var hela sex sekunder snabbare än närmaste konkurrent.

Nationales Automuseum på Auto e Moto d’Epoca 2026

En annan höjdpunkt var Sauber-Mercedes C9, en av Grupp C-erans mest ikoniska tävlingsbilar. Modellen förknippas framför allt med Mercedes återkomst till internationell sportvagnsracing och dubbelsegern på Le Mans 1989. Den betydligt modernare Bentley EXP Speed 8 representerade en annan epok. Med sin karakteristiska gröna kaross och avancerade aerodynamik markerade modellen Bentleys återkomst till Le Mans i början av 2000-talet, en satsning som slutligen resulterade i totalsegern 2003. Bland de andra bilarna som fångade mitt intresse fanns en Mercedes-Benz CLK-LM, en spektakulär tävlingsbil från slutet av 1990-talet, och en Porsche 917 i klassisk Gulfdekor.

En annan bil som verkligen förtjänade uppmärksamhet var Lancia Beta Montecarlo Turbo i Martini Racings välkända färger. Den extrema Grupp 5-versionen hade inte mycket gemensamt med den vanliga gatbilen, förutom delar av karossen. Med sin breda front, enorma bakvinge och turboladdade fyrcylindriga motor utvecklades den till en av sin tids mest framgångsrika långloppsbilar. Lancia vann klassen för bilar upp till två liter 1979 och tog därefter hem märkesvärldsmästerskapet totalt både 1980 och 1981, i hård konkurrens med framför allt Porsche. Att stå framför bilen i Bologna och studera dess kompromisslösa konstruktion på nära håll var ett möte med en betydelsefull del av Lancias tävlingshistoria.

Det som gjorde utställningen så speciell var inte bara de enskilda bilarna, utan möjligheten att se så många legendariska tävlingsmaskiner tillsammans. De representerar olika generationer, tekniska lösningar och några av motorsportens mest minnesvärda epoker. Besöket väckte också min nyfikenhet på Nationales Automuseum, The Loh Collection. Under 2027 tänker jag därför resa till Tyskland för att upptäcka museets samling på plats.

Maserati MC12, ett fotografi som blev en tatuering

Bland de historiska tävlingsbilarna i Bologna stod även en Maserati MC12 GT1, en bil som väckte ett alldeles särskilt minne hos mig. För många år sedan fotograferade jag en Maserati MC12 under Gran Turismo Nürburgring på den legendariska Nordslingan. Det var Edo Karabegovic, grundaren av det tyska företaget Edo Competition, som hade tagit med sig bilen till evenemanget. Jag satt på flaket till min egen Volkswagen Amarok medan Maseratin följde bakom oss. Därifrån fotograferade jag så kallade Car to Car-bilder, där fotografen arbetar från ett annat fordon i rörelse. Resultatet blev en av mina favoritbilder från den fotograferingen. Men historien slutar inte där. En person tyckte så mycket om just mitt fotografi att han lät tatuera in bilden av Maseratin på sin kropp.

Att många år senare återigen stå framför en Maserati MC12 i Bologna fick mig att tänka tillbaka på den fotograferingen och på hur ett fotografi ibland kan betyda betydligt mer för någon annan än man någonsin kunnat föreställa sig.

Maserati MC12 GT1 framifrån
Maserati MC12 GT1 på Nürburgring

Ett oväntat möte på Auto e Moto d’Epoca

Ibland inträffar de mest fascinerande mötena när man minst anar det. Tidigare samma vecka hade jag hämtat ut en Maserati GT2 Stradale från fabriken i Modena, en bil som jag snart kommer att berätta betydligt mer om i en separat artikel här på Cars Collection. Strax efter att jag och Mika Laurino hade lämnat fabriken i Maseratin hände något mycket oväntat. Precis när vi närmade oss en rondell fick vi syn på något som verkligen fångade våran uppmärksamhet. Redan inne i rondellen körde en orange Giamaro Krafla, en prototyp från den nya italienska supersportbilstillverkaren Giamaro Automobili. Modellnamnet stod tydligt på sidan av bilen. Den körde åt samma håll som jag, och föraren verkade snabbt förstå att jag hade upptäckt bilen. I stället för att lämna rondellen fortsatte han att köra runt, inte bara ett utan hela tre extra varv, nästan som om han ville försäkra sig om att jag skulle hinna följa efter.

Själv satt jag bakom ratten i Maseratin och kunde naturligtvis inte fotografera. Som tur var satt Mika bredvid mig och lyckades fånga den ovanliga situationen på både bild och film. Det är inte varje dag man stöter på en prototyp från en helt ny italiensk hyperbilstillverkare ute i trafiken. Det oväntade mötet gjorde mig förstås nyfiken, och jag bestämde mig för att kontakta Giamaro. Det visade sig att företaget skulle ställa ut på Auto e Moto d’Epoca i Bologna senare samma vecka. Väl på mässan fick jag inte bara möjlighet att studera deras bilar på nära håll, utan även träffa far och son bakom Giamaro Automobili och prata med dem om deras ambitiösa satsning.

Giamaro är en ny aktör i Italiens berömda Motor Valley, där tillverkare som Ferrari, Lamborghini, Maserati och Pagani redan har skrivit bilhistoria. Men trots att företaget är en nykomling är ambitionerna minst sagt extraordinära. Hjärtat i Giamaros satsning är en egenutvecklad 6,7-liters V12-motor med fyra turboaggregat, en konstruktion som i sitt mest extrema utförande uppges utveckla hela 2 157 hästkrafter. Det är närmast svindlande siffror, inte minst i en tid när stora delar av bilindustrin rör sig mot elektrifiering. Giamaro har i stället valt att utveckla en helt egen förbränningsmotor och tänja på gränserna för vad en modern V12 kan prestera.

I Bologna visades två modeller, den blå Krafla och det gröna SUV-konceptet Albor. Krafla är en låg, aggressivt formgiven hyperbil, medan Albor representerar en betydligt mer högbyggd och annorlunda tolkning av samma extrema filosofi. Det kanske mest fascinerande är att även Albor använder samma 6,7-liters V12 med fyra turboaggregat. Tanken på en SUV med en sådan motor och en potentiell effekt på över 2 000 hästkrafter säger en hel del om hur långt Giamaro är beredda att gå. Att få studera bilarna på nära håll och dessutom träffa människorna bakom märket gjorde upplevelsen extra speciell. Det som började med en orange prototyp utanför Modena utvecklades alltså till en personlig kontakt med ännu en italiensk biltillverkare.

Green Giamaro Katla front three-quarter view with blue Albor in the background

Nästa steg blir förhoppningsvis ännu mer spännande. Under 2027 planerar jag att besöka Giamaros fabrik och, om allt går som jag hoppas, även få möjlighet att provköra en av deras bilar. Det vore en ganska fantastisk fortsättning på ett möte som började med tre extra varv i en rondell.

Lamborghini Countach, en alldeles speciell historia

Bland alla fantastiska bilar på Auto e Moto d’Epoca i Bologna fanns en som berörde mig alldeles särskilt. En Lamborghini Countach 25th Anniversary från 1990, den allra sista bilen som tillverkades av den ursprungliga Countach-generationen. För mig var det långt mer än en sällsynt Lamborghini. Det var en bil som jag faktiskt hade sett byggas.

Foto: Bengt Ason Holm

År 1990 besökte jag Lamborghinis fabrik i Sant’Agata Bolognese tillsammans med min pappa, Bengt Ason Holm. Där fick jag se just den här bilen under tillverkningen. Ett minne som har följt med mig genom livet. Sedan dess har jag sett bilen vid åtskilliga tillfällen, bland annat på Lamborghinis eget museum. Så sent som förra året, när jag var nere i Italien för att provköra Lamborghini Revuelto, stod den faktiskt utanför fabriken i samband med någon form av produktion. Countach 25th Anniversary var den sista utvecklingen av en modell som hade blivit en av bilvärldens största ikoner. Med sin 5,2-liters V12 på omkring 455 hästkrafter, femväxlade manuella växellåda och en toppfart kring 295 km/h representerade den slutpunkten för en fantastisk epok i Lamborghinis historia.

Lamborghini Countach 25th Anniversary front view with scissor doors open

Men när jag stod framför bilen i Bologna var det inte prestandasiffrorna jag tänkte på. Trots att jag har sett den många gånger genom åren väcker den fortfarande starka känslor. Tankarna går tillbaka till fabriksbesöket 1990, till min pappa och till alla de fantastiska upplevelser vi fick dela genom vårt gemensamma intresse för bilar. Att stå framför just den här Countachen på mässan gjorde mig genuint rörd. Det är trots allt inte vilken Lamborghini som helst för mig. Den bär på ett personligt minne från en tid som aldrig kommer tillbaka. Det är sådana ögonblick som påminner mig om att bilar kan vara så mycket mer än teknik, design och hästkrafter. Ibland blir de en länk mellan olika perioder i livet.

Och kanske är historien inte slut ännu. Min förhoppning är att jag i framtiden ska få möjlighet att provköra just denna Countach. Att få sätta mig bakom ratten i samma Lamborghini som jag såg byggas tillsammans med min pappa 1990 skulle vara något alldeles extra.

Sandro Munari och Lancias rallyhistoria

Bland bilarna på Auto e Moto d’Epoca i Bologna fanns två historiska Lancia-rallybilar med en särskild koppling till min familj. Den röda Lancia Fulvia 1600 HF med startnummer 14 kördes av Sandro Munari och kartläsaren Mario Mannucci till seger i Rallye Monte-Carlo 1972. Intill stod en Lancia Stratos HF i Alitalias klassiska vita, gröna och röda färger. Med startnummer 1 vann Munari och kartläsaren Silvio Maiga Monte-Carlo 1977. Stratos hade en mittmonterad Ferrari V6 och var utvecklad särskilt för rallysport.

Sandro Munari
Screenshot

Foto: Bengt Ason Holm

Sandro Munari är en av Italiens mest legendariska rallyförare. Han vann Monte-Carlo fyra gånger och blev europamästare i rally 1973. År 1977 vann han dessutom FIA Cup for Rally Drivers, föregångaren till förarnas rallyvärldsmästerskap. För mig finns också en mer personlig koppling. Under de år då min pappa, Bengt Ason Holm, hade kontakt med Lamborghini arbetade Sandro Munari med presskontakter där, i en roll som påminner om den Tim Bravo har i dag. Att se Munaris två historiska rallybilar i Bologna blev därför inte bara ett möte med italiensk motorsporthistoria, utan också ännu en påminnelse om min pappas många kontakter i bilvärlden.

Pagani, ett möte med historien och en blick mot framtiden

En annan bil som väckte många minnen på Auto e Moto d’Epoca i Bologna var en Pagani Zonda F. Det var nämligen inte första gången jag stod framför just det här exemplaret. År 2005 besökte jag Paganis dåvarande fabrik i Modena, där jag fick möjlighet att provköra en Pagani Zonda. Utanför fabriken fotograferade jag tre Zonda tillsammans. Längst till vänster stod den Zonda F som jag nu återsett i Bologna, i mitten den svarta kolfiber-Zondan och längst till höger en silverfärgad Zonda Roadster. Bredvid Zonda F stod Horacio Pagani själv. Att nu, 21 år senare, återse samma Zonda F på mässan i Bologna var en speciell upplevelse. Mina fotografier från 2005 gör dessutom att jag kan knyta samman de båda tillfällena och visa hur en bil kan bli en del av ens egen historia.

Men min historia med Pagani fortsätter förhoppningsvis även in i framtiden. Nyligen hade jag ett mycket trevligt samtal med Eleonora Annovi, Paganis nya Press Assistant. Vi diskuterade möjligheterna till ett nytt fabriksbesök under tredje kvartalet 2027. Förhoppningen är att då få träffa och intervjua Horacio Pagani, mannen bakom några av världens mest fascinerande supersportbilar, och dessutom få möjlighet att provköra Pagani Utopia Coupé. Eleonora föreslog även att vi skulle göra något tillsammans med Pagani Grandi Complicazioni, företagets exklusiva avdelning för specialprojekt och unika, kundanpassade bilar, vilket skulle kunna ge ytterligare en spännande dimension till besöket.

Pagani Zonda F

Att få återvända till Pagani mer än två decennier efter mitt första besök, den här gången med möjligheten att både intervjua Horacio och köra deras senaste skapelse, vore något alldeles extra. När jag lämnade Bologna hade jag därför inte bara med mig nya fotografier och många fina minnen. Jag hade också fått nya idéer och möjligheter till framtida reportage. Det är kanske just det som gör Auto e Moto d’Epoca så speciell för mig. Bland tusentals historiska bilar finns inte bara berättelser om det förflutna, utan också oväntade möten som kan bli början på nästa kapitel.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Trending

sv_SESvenska