Audi RS 3

Vissa vägar glömmer man aldrig

För mig är Härskogsvägen mellan Lerum och Landvetter en sådan väg. Audi RS 3 gav mig den perfekta anledningen att återvända dit. Om jag ska jämföra den med några av Stockholms klassiska körvägar påminner den egentligen mer om Slingerbulten än om Bogesundsvägen. Ändå har jag alltid tyckt bättre om Bogesund, och för mig har Härskogsvägen varit Göteborgs självklara motsvarighet. Härskogsvägen har följt med mig sedan jag var ung och är starkt förknippad med både mitt bilintresse och några av mina finaste bilminnen.

Det var min pappa, Bengt Ason Holm, som introducerade Härskogsvägen för mig och min gamla skolkompis Daniel. Daniel och jag gick i grundskolan tillsammans alla år och är fortfarande nära vänner. Min pappa berättade att det var en vägsträcka där många körde sina sportbilar och att det till och med fanns inofficiella tider som folk jämförde med varandra. Bland annat fanns det tider satta med bilar som Jaguar E-Type och andra klassiska sportbilar. Daniel och jag fick senare ta del av några av de tiderna och självklart försökte vi jaga dem när vi var yngre.

Första gången jag upplevde Härskogsvägen tillsammans med Daniel körde han sin röda Alfa Romeo 1750 Spider från 1971, som också var hans första bil. Lite senare, efter att jag tagit mitt körkort, lät Daniel mig köra hans Porsche 986 Boxster, som då var hans andra bil, på samma väg. Det blev ett av mina första riktigt starka minnen bakom ratten på en sportbil och är en stor del av anledningen till att Härskogsvägen fortfarande betyder så mycket för mig.

När jag planerade resan till Göteborg med Audi RS 3 fanns det egentligen aldrig något tvivel om vart jag ville åka. Härskogsvägen var ett självklart val. Daniel och jag har känt varandra sedan grundskolan och att komma tillbaka till samma väg tillsammans så många år senare, men den här gången med en Audi RS 3 som jag fått låna, kändes faktiskt som att cirkeln slöts. För mer information om modellen finns den på Audi Sveriges officiella webbplats.

Planen var att köra den klassiska sträckan och samtidigt fotografera bilen på några av platserna jag mindes. När vi väl kom fram upptäckte vi dock att början av Härskogsvägen från Lerum hade förändrats. Den kanske allra finaste delen, som går längs sjön, hade ersatts av en nybyggd sträcka och den gamla delen var avstängd. Till en början kändes det väldigt tråkigt eftersom det var just den delen jag hade sett fram emot mest för att ta några av bilderna.

Det visade sig dock att den avstängda vägsträckan, där den vanliga trafiken nu leddes om till den nya vägsträckningen, var helt fri från bilar. Det gav oss en fantastisk möjlighet att arbeta ostört. Plötsligt hade vi hela den vackraste delen av Härskogsvägen för oss själva. Det som först såg ut att kunna förstöra fotograferingen blev i stället en perfekt möjlighet att arbeta i lugn och ro utan att behöva flytta bilen så fort någon annan närmade sig.

Jag monterade min kamerarigg på RS 3 och tog bilder där bilen ser ut att röra sig betydligt snabbare än den egentligen gör. Riggbildstekniken innebär att kameran sitter fast på bilen medan den rullar långsamt, vilket gör att bilen blir skarp samtidigt som vägen och omgivningen får en tydlig rörelseoskärpa. Därefter kunde jag placera RS 3 mitt på vägen och ta uppställningsbilder från vinklar som hade varit betydligt svårare att genomföra om vägen fortfarande varit öppen. När fotograferingen var klar upptäckte vi att större delen av den övriga sträckan fortfarande var körbar. Det var där Audi RS 3 på allvar fick visa vad den gick för.

Audi RS 3 får dig att ta omvägar

Mitt första intryck av Audi RS 3 var att den känns otroligt lekfull. Det är en sådan bil som lockar fram de små hornen i pannan och gör att man känner sig lite busigare bakom ratten, utan att man för den skull behöver köra vårdslöst eller bryta mot några trafikregler. Den uppmuntrar helt enkelt till att köra för körglädjens skull.

Det finns många bilar som är snabba och som imponerar med sina prestandasiffror, men det är långt ifrån alla som känns roliga i vanlig trafik. Audi RS 3 behöver inte köras i extrema hastigheter för att underhålla. Den känns alert redan i lägre tempo och gör att man gärna väljer en krokigare väg eller tar en extra omväg bara för att få fortsätta köra en stund till.

På Härskogsvägen känns storleken nästan perfekt. Bilen är kompakt och lätt att placera samtidigt som fyrhjulsdriften skapar ett stort förtroende bakom ratten. Den tar sig in i kurvorna med en precision som gör att man snabbt känner sig hemma och den upplevs betydligt mer lekfull än vad jag kanske hade väntat mig av en fyrhjulsdriven Audi.

RS Torque Splitter kan fördela drivkraften fullt variabelt mellan bakhjulen. När bilen svänger skickas mer kraft till det yttre bakhjulet samtidigt som det inre hjulet bromsas lätt upp, vilket hjälper RS 3 att rotera in i kurvan och minskar den framtunga känsla som annars kan drabba kraftfulla fyrhjulsdrivna bilar. 

Det betyder inte att bilen känns nervös eller svår. Tvärtom känns den väldigt trygg, men samtidigt mer villig att byta riktning och arbeta tillsammans med föraren. Det är just kombinationen av säkerhet och lekfullhet som gör att RS 3 fungerar så bra på en väg som Härskogsvägen.

RS 3 har två olika karaktärer

En av sakerna jag uppskattar mest är hur enkelt bilens karaktär kan förändras. Med Performance-knappen, markerad med en målflagga på ratten och anpassad för bankörning, blir RS 3 på ett ögonblick betydligt mer fokuserad. Gasresponsen skärps, växellådan arbetar mer aggressivt och hela bilen känns mer redo för aktiv körning.

Det är en rolig kontrast mot hur avslappnad den kan vara i sitt lugnare körläge. När man inte längre vill köra aktivt räcker det att trycka igen för att bilen ska återgå till en betydligt tystare och mer bränslesnål karaktär. Då fungerar RS 3 utan problem som en praktisk vardagsbil och är tillräckligt bekväm för långa resor.

Det är nästan som att ha två bilar i en. En kompakt och relativt diskret Audi när man vill ta sig fram bekvämt, och en betydligt mer racinginspirerad bil när vägen öppnar upp sig och börjar svänga. Den behöver inte vara extrem hela tiden, men kapaciteten finns där direkt när man vill använda den.

Det är också en viktig anledning till att jag tyckte så mycket om den under helgen. RS 3 kräver ingenting av sin förare, men belönar ändå den som aktivt söker upp en bra väg. Jag märkte flera gånger att jag valde en längre väg än nödvändigt, inte för att jag behövde göra det utan för att bilen helt enkelt var så rolig att köra.

Fem cylindrar och femtio år av historia

Det går inte att skriva om Audi RS 3 utan att ägna ett helt avsnitt åt den femcylindriga motorn. Under 2026 firar Audi femtio år sedan märkets första femcylindriga bensinmotor introducerades i den andra generationen av Audi 100 år 1976. Konstruktionen skapades för att ge mer effekt än en fyrcylindrig motor utan att behöva ta platsen och vikten hos en traditionell sexcylindrig motor. 

Femcylindern blev en viktig del av Audis identitet. I kombination med Audis quattro-fyrhjulsdrift lade den grunden till många av märkets största rallyframgångar och mest legendariska prestandamodeller. Audi Sport quattro utvecklade redan 1983 306 hästkrafter och 350 Nm ur en 2,1-liters femcylindrig motor, siffror som fortfarande imponerar när man tänker på när bilen byggdes. 

I dagens RS 3 har motorn vuxit till 2,5 liter och utvecklar 400 hästkrafter samt 500 Nm. Den är kopplad till en sjustegad S tronic-låda och quattro fyrhjulsdrift med RS Torque Splitter. Accelerationen från 0 till 100 km/h tar 3,8 sekunder, men precis som så ofta med bilar berättar siffrorna bara en del av historien. 

Det är framför allt motorns karaktär och ljud som gör den speciell. Tändföljden 1-2-4-5-3 skapar ett ljud som direkt skiljer den från både fyrcylindriga och sexcylindriga motorer. Cylindrarna tänder växelvis med olika avstånd mellan varandra, vilket ger ett ojämnt och väldigt karaktäristiskt rytmiskt ljud. 

Det är ett dovt, mekaniskt och nästan rallyliknande ljud som följer med bilen genom hela registret. När tempot höjs förändras det till ett betydligt råare vrål, men utan att låta konstlat. I körlägena Dynamic, RS Performance och RS Torque Rear öppnas avgassystemets spjäll tidigare, vilket gör att den femcylindriga karaktären hörs tydligare i kupén. 

På Härskogsvägen blir ljudet en stor del av upplevelsen. Motorn ekar mellan träden och förstärker känslan av att bilen bär på betydligt mer historia än vad dess moderna utseende kanske antyder. Det är lätt att förstå varför Audi valt att fortsätta utveckla just den här motorn när så många konkurrenter gått över till mer konventionella fyrcylindriga konstruktioner.

RS 3 är i dag unik i sitt segment med sin femcylindriga motor, och det är svårt att föreställa sig bilen utan den. Motorn ger den en tydlig identitet och gör att upplevelsen blir mer än bara effektiv acceleration. Det finns en personlighet här som många moderna prestandabilar saknar.

Audi uppmärksammar femtioårsjubileet genom RS 3 competition limited, en specialmodell som byggs i 750 exemplar. Den får bland annat justerbara coilovers, styvare bakre krängningshämmare, keramiska bromsar, extra kolfiberdetaljer och en toppfart på 290 km/h. Den bilen är förstås ännu mer extrem än den vanliga RS 3 jag körde, men jubileumsmodellen visar hur viktig femcylindern fortfarande är för Audi Sport.

Audi RS 3 är en praktisk bil med en stor portion körglädje

Det fina med Audi RS 3 är att den inte låter motorn eller prestandan göra bilen onödigt svår att leva med. Trots 400 hästkrafter är den enkel att köra i stadstrafik och fungerar bra även när man bara vill ta sig fram lugnt. Växellådan arbetar mjukt i de vanliga körlägena och bilen känns aldrig som att den hela tiden kräver uppmärksamhet.

Samtidigt finns en tydlig känsla av att det här inte är en vanlig A3. Styrningen, responsen och ljudet skapar en närvaro som gör att även en vardaglig resa känns mer intressant. Den känns speciell utan att behöva skrika ut det, och det är en balans som Audi lyckats väldigt bra med.

För mig är det här själva kärnan i RS 3. Den är inte bara en bil för bana eller för särskilda helger. Den kan användas varje dag, lastas med kamerautrustning och köras genom Sverige utan att kännas ansträngande. När man sedan kommer fram till rätt väg visar RS 3 snabbt vad den verkligen är kapabel till.

Bilen jag körde var en Sportback, vilket också är den kaross jag personligen tycker passar modellens personlighet bäst. Den kompakta halvkombiformen gör den praktisk samtidigt som de bredare hjulhusen, den stora grillen och de tydliga RS-detaljerna ger bilen ett aggressivt men fortfarande relativt diskret uttryck. Den svenska Audi-sidan lyfter även fram RS-sätena, den konturerade ratten och det stora RS-sportavgassystemet som centrala delar av bilens karaktär. 

Det är en bil som fungerar till nästan allt. Den är liten nog att vara smidig i stan, praktisk nog för vardagen och tillräckligt bekväm för långa resor. Samtidigt har den prestanda som för inte särskilt många år sedan hade placerat den bland betydligt mer exotiska sportbilar.

Den officiella förbrukningen för RS 3 Sportback ligger på 9,0 till 9,4 liter per 100 kilometer och utsläppen på 205 till 214 gram koldioxid per kilometer, beroende på utrustning. Någon ekonomibil är det naturligtvis inte, men trots det känns bilen användbar i betydligt fler situationer än vad prestandan först antyder.

Mer än tjugo år med Audi

Under helgen började jag också tänka tillbaka på hur många fina minnen Audi faktiskt har gett mig genom åren. Min egen historia med märkets prestandamodeller sträcker sig tillbaka till 2003 när jag tillsammans med Martin Westerstrand hämtade ut en Audi RS 6 för ett reportage till Slitz. Redan då imponerades jag av kombinationen av en praktisk bil och prestanda som tidigare varit förbehållen betydligt mer renodlade sportbilar.

Sedan dess har de fyra ringarna återkommit många gånger under min karriär. Vid ett tillfälle fick jag låna både en Audi RS 6 och en RS 6 Performance samtidigt. Det säger en hel del om hur mycket Audi det har blivit genom åren. Jag har kört Audi Alpen Tour genom flera länder och över ett stort antal alpina pass, tagit en R8 V10 Spyder på en resa genom Italien till Viareggio och kört en R8 GTSpyder till Nürburgring för Scuderia Hanseat.

Den första Audi R8 V8 blev dessutom den första bilen jag körde i mer än 300 km/h. Det skedde förstås inte på en svensk allmän väg, men känslan av att för första gången passera den magiska gränsen glömmer jag aldrig. Under samma resa till Ascari var jag med på presskörningen av både Audi A1 och Audi R8 V10 Performance, och fick dessutom åka med Tom Kristensen i en R8 LMS, en upplevelse som gav en helt annan bild av vad bilen klarar i händerna på en av världens främsta förare.

Ett annat starkt minne är presskörningen av Audi RS Q8 på Teneriffa, där jag träffade och fick åka med Frank Stippler. När jag ser tillbaka inser jag hur många av mina starkaste bilminnen som faktiskt haft fyra ringar i grillen. Det handlar om mer än tjugo år av provkörningar, fotograferingar, presslanseringar och resor som på olika sätt format mig både som fotograf och motorjournalist.

Det är också därför RS 3 känns som ett viktigt nytt kapitel. Den är inte den snabbaste Audi jag kört och inte heller den dyraste, men den är utan tvekan en av de roligaste. Den har en enkel och direkt körglädje som gör att man inte behöver befinna sig på en racerbana eller köra i extrema hastigheter för att uppskatta den.

Audi RS 3 gav ett nytt minne från en gammal väg

När Daniel och jag återvände till Härskogsvägen handlade det först och främst om att köra och fotografera Audi RS 3. Men någonstans under dagen blev det också ett återbesök till en period i livet när bilintresset fortfarande var nytt och varje tur i en rolig bil kändes som ett stort äventyr.

Att stå där tillsammans på den avstängda delen av vägen, många år efter turerna i hans Alfa Romeo 1750 Spider och Porsche Boxster, gjorde fotograferingen betydligt mer personlig än jag hade räknat med. Bilarna har förändrats, vi har blivit äldre och vägen ser inte längre riktigt ut som den gjorde, men bilintresset och vänskapen finns fortfarande kvar.

Audi RS 3 passade perfekt in i den berättelsen. Den har modern teknik, fyrhjulsdrift och prestanda som hade varit närmast otänkbar i en kompakt bil när Daniel och jag började köra på Härskogsvägen. Samtidigt förmedlar den samma grundläggande känsla som då. Glädjen över en rolig bil, en bra väg och möjligheten att dela upplevelsen med en gammal vän.

Efter helgen är det därför inte i första hand accelerationen till 100 km/h eller toppfarten jag kommer att minnas. Det jag tar med mig är den femcylindriga motorns ljud genom skogen, bilens lekfulla karaktär och känslan av att hela tiden vilja köra en liten bit till.

Jag kommer förstås också att minnas fotograferingen. Att det som först såg ut som ett problem, en avstängd och ombyggd väg, i stället gav mig möjligheten att skapa några av mina favoritbilder på bilen. Hela vägsträckan låg tom framför oss och vi kunde arbeta i en miljö som betytt mycket för mig långt innan jag började fotografera bilar professionellt.

Audi RS 3 påminde mig om att en riktigt bra förarbil inte behöver vara den mest extrema eller exklusiva. Ibland räcker det att den känns levande, får en att le och gör att man börjar leta efter en anledning att ta en omväg.

Vissa vägar glömmer man aldrig. Och vissa bilar passar bättre än andra när det är dags att återvända.

Audi RS 3 Sportback

Pris: Från cirka 750 800 kronor.

Motor: 2,5 liters turbomatad femcylindrig bensinmotor (TFSI).

Effekt: 400 hästkrafter. Vridmoment 500 Nm.

Kraftöverföring: quattro fyrhjulsdrift med RS Torque Splitter. 7-stegad S tronic dubbelkopplingslåda.

Toppfart: 250 km/h. Upp till 290 km/h beroende på valt dynamikpaket och version. 

0–100 km/h: 3,8 sekunder. 

Bränsleförbrukning: 9,0 till 9,4 l/100 km enligt WLTP. 

Koldioxidutsläpp: 205 till 214 g/km enligt WLTP. 

Motorns cylindervolym: 2 480 cm³.

Tändföljd: 1-2-4-5-3. 

Kaross: femdörrars Sportback.

Drivmedel: bensin.